Sommarnatt
det magiska ordet, det magiska landet
där himlen aldrig slocknar
och stjärnor hänger i svarta tunga träd
där går hon
med utbredda armar och omfamnar livet
medan syrsor tystnar vid hennes fötter
och sommarnatten bygger bo i hennes hår
hon skrattar ikapp med näktergal
och lövens viskningar
den ljumma vinden leker tafatt
med hennes hud
hon sjunger för natten och för ljuset
och allting tystnar i stillsam vördnad
för hennes röst
vid det magiska landets gränser
stiger den fnittrande solen
efter kort sommarvila
och hon skuttar lätt och nynnande
in i dagen
och i min kärleksblick
Jag älskar henne!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar